Det här med djur
Visst är det konstigt, att djur kan sätta såna starka spår i oss.
Jag var in i vårt gamla stall idag, som förövrigt är ett skrotförråd nu. Jag skulle hämta något, kommer inte ihåg nu vad det var.
Men... när jag kom in i stallet så stannade jag upp. Och jag ska tillägga att jag ofta brukar gå in i stallet, hämta lite verktyg, lägga tillbaks verktyg, leta reservdelar etc. men just idag hände något.
Jag kom in i stallet och det första jag min blick drogs till var Mascots gamla grimma som hängde på en spik utanför hans box. Och den har jag sett varje gång jag varit i stallet sen vi tog bort hästarna. Och jag har inte ens tänkt på den.
Men just idag, jag såg grimman hängde där, täckt av ett tjockt lager damm. Och då kom tårarna, benen bar mej inte och jag föll till golvet i tårar. Jag vet inte hur länge jag satt på golvet gråtandes, men säkert i en kvart, sittandes och stirra på Mascots grimma medans tårarna rann nedför kinderna .
Visst var jag ledsen när vi tog bort våra två hästar 2003. Men idag, sex år senare kom den riktiga saknaden.
Jag blir tårögd bara att skriva det här.
Fan va jag saknar Mascot och Bomerang (BomBom)!!!
Mascot satte väl de djupaste spåren, han fanns med från första början och det var också på honom som syrran tog mest priser, både i dressyr och hoppning.
Det var också han som tröttnade en gång på henne och kastade av henne så hon bröt båda handlederna... samtidigt:-)
Efter gipsningen såg hon ut som en zombie med de där två stela gipspaketen på vardera arm XD
Syrrans enda sätt att sörja var att tatuera in Mascots namn invävd i en växtfläta... det tycker jag var fint gjort
Men men, som med allt med livet, inget varar för evigt!
Så, vår älskade Odinsal Mascot, må du för alltid galoppera på de evigt gröna ängarna sida vid sida av dina förfäder!
Jag var in i vårt gamla stall idag, som förövrigt är ett skrotförråd nu. Jag skulle hämta något, kommer inte ihåg nu vad det var.
Men... när jag kom in i stallet så stannade jag upp. Och jag ska tillägga att jag ofta brukar gå in i stallet, hämta lite verktyg, lägga tillbaks verktyg, leta reservdelar etc. men just idag hände något.
Jag kom in i stallet och det första jag min blick drogs till var Mascots gamla grimma som hängde på en spik utanför hans box. Och den har jag sett varje gång jag varit i stallet sen vi tog bort hästarna. Och jag har inte ens tänkt på den.
Men just idag, jag såg grimman hängde där, täckt av ett tjockt lager damm. Och då kom tårarna, benen bar mej inte och jag föll till golvet i tårar. Jag vet inte hur länge jag satt på golvet gråtandes, men säkert i en kvart, sittandes och stirra på Mascots grimma medans tårarna rann nedför kinderna .
Visst var jag ledsen när vi tog bort våra två hästar 2003. Men idag, sex år senare kom den riktiga saknaden.
Jag blir tårögd bara att skriva det här.
Fan va jag saknar Mascot och Bomerang (BomBom)!!!
Mascot satte väl de djupaste spåren, han fanns med från första början och det var också på honom som syrran tog mest priser, både i dressyr och hoppning.
Det var också han som tröttnade en gång på henne och kastade av henne så hon bröt båda handlederna... samtidigt:-)
Efter gipsningen såg hon ut som en zombie med de där två stela gipspaketen på vardera arm XD
Syrrans enda sätt att sörja var att tatuera in Mascots namn invävd i en växtfläta... det tycker jag var fint gjort
Men men, som med allt med livet, inget varar för evigt!
Så, vår älskade Odinsal Mascot, må du för alltid galoppera på de evigt gröna ängarna sida vid sida av dina förfäder!
Kommentarer
Postat av: Christina
Såå glad jag blev att få veta var vår älskade lilla ponny har tillbringat sina sista år
Trackback
